På många håll i världen utsätts hbtq-personer för våld, förföljelse och trakasserier. I vissa länder straffas de med döden, och många tvingas fly för att överleva. Ett nytt forskningsprojekt undersöker nu hur gruppens behov av psykosocialt stöd ser ut och hur vården i Sverige kan möta dessa.

Hbtq-flyktingar tvingas lämna sina hemländer på grund av vilka de är och vem de älskar. Många kommer från länder där homosexualitet är kriminaliserat.

– Du måste dölja vem du är och vad du känner, annars riskerar du fängelse, förföljelse eller dödsstraff. Men det handlar inte bara om fysiskt våld utan även om samhällsattityder, att familj och vänner tar avstånd eller att du inte kan få en anställning, säger Frida Johansson Metso.

Frida Johansson Metso, samordnare för Röda Korsets kompetenscenter för tortyr- och krigsskaderehabilitering. Foto: Röda Korsets Högskola

Hon är samordnare för Röda Korsets kompetenscenter för tortyr- och krigsskaderehabilitering, ett samarbete mellan Svenska Röda Korsets specialistmottagning för traumatiserade flyktingar och Röda Korsets Högskola.

Frida Johansson Metso är också psykolog och har tidigare arbetat på behandlingsmottagningen. Hon berättar att patienterna ofta lider av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, efter att ha varit utsatta för olika former av våld och livsfara. De återupplever sina värsta minnen om och om igen, som om händelserna skedde här och nu. Många lider också av depression och ångest.

– Det som kan vara komplicerat när det gäller just hbtq-gruppen är att patienterna ofta har varit förföljda på grund av sin identitet. Det är vanligt att vara påverkad av det samhälle man levt i och känna skam och äckel kring sig själv.

Många av hbtq-patienterna har varit utsatta för sexuella övergrepp. Vissa har blivit utsatta för så kallad omvändelseterapi inom vården i sina hemländer, den kan bland annat bestå av så kallade terapeutiska våldtäkter. Det är också vanligt att tortyrskadade manliga patienter berättar om sexualiserad tortyr i form av våldtäkt. Andra patienter kommer från länder där homosexualitet likställs med pedofili. Det skapar starka tvivel kring den egna identiteten och känslorna. Hbtq-personer har i åratal tränat sig i att inte prata om sin sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

Stressen ökar samtidigt som patienterna har få resurser, som socialt nätverk och arbete
Frida Johansson Metso

– Om man känner sig äcklig och kroppsligt förstörd kan det vara svårt att prata med någon om det, även med sin psykolog. Det försvårar och försenar traumabearbetningen och det innebär i sin tur en sämre behandlingsprognos. Patienterna är också rädda och har ingen tillit till vårdpersonal.

Frida Johansson Metso berättar att hbtq-personer ofta är mer ensamma än andra flyktingar. Familjen kan ha tagit avstånd eller så har personen själv inte vågat berätta och kan därför inte förklara varför man lämnat familjen. Gruppen har mer sällan barn eller en partner med sig. Det är vanligt att man har blivit förföljd på grund av en kärleksrelation och att ens partner är kvar i hemlandet eller har blivit dödad. Många vågar inte heller söka sig till sina landsmän i Sverige eftersom de är rädda för att bli avvisade eller trakasserade.

– De saknar mycket av det stöd som andra patienter ofta har. Många gånger har hbtq-flyktingar också förlorat sitt religiösa sammanhang. Religion brukar i vanliga fall ses som en skyddande faktor mot psykisk ohälsa och suicidrisk, förklarar Frida Johansson Metso.

Men hbtq-patienterna har inte sällan blivit fördömda av religiösa ledare. Många har en komplicerad relation till sin tro. De funderar över om det är skamligt att känna som de gör och om gud kommer att straffa dem.

– Det skapar existentiell ångest hos patienten samtidigt som vårdpersonalen inte är van att prata om religion.

De flesta hbtq-flyktingar blommar ut i Sverige och känner sig fria, berättar hon. Men några blir stressade av att se andra leva helt öppet, eftersom de har lärt sig att det är förenat med livsfara. Att leva i exil innebär också ny stress.

Det är svårt att hitta boende och jobb och flyktingarna möter även rasism. De flesta lever med tillfälliga uppehållstillstånd och är oroliga för att bli utvisade.

– Stressen ökar samtidigt som patienterna har få resurser, som socialt nätverk och arbete, vilket gör att gruppen har en stor risk för psykisk ohälsa, säger Frida Johansson Metso.

Tommy Carlsson, docent i omvårdnad vid Röda Korsets Högskola. Foto: Röda Korsets Högskola

Det behövs mer kunskap om hur hbtq-flyktingars behov av psykosocialt stöd ser ut och hur vården kan möta dem. Det berättar Tommy Carlsson, som är docent i omvårdnad vid Röda Korsets Högskola och leder ett forskningsprojekt som ska undersöka ämnet.

– Forskningen om deras psykosociala situation och behov av stöd är begränsad, särskilt i en nordisk kontext, säger Tommy Carlsson.

Han berättar att ett fåtal explorativa studier från andra länder visar att hbtq-personer står inför särskilda utmaningar. Det kan till exempel vara kopplat till att bearbeta traumatiska erfarenheter. Även om flyktingar delar vissa identiteter och omständigheter, fortsätter han, bär alla samtidigt på sina personliga erfarenheter.

– Projektet har en explorativ ansats, vilket innebär att vi vill undersöka förutsättningslöst och utgå från vad vi faktiskt kan se i den data vi samlar in.

Jag hoppas att projektet ska generera kunskap som utvecklar vården och samhällets funktioner
Tommy Carlsson

Forskarna vill undersöka hur livssituationen och hälsan ser ut för hbtq-flyktingar när de kommit till Sverige, vilka svårigheter de möter och hur vården kan stötta dem. De kommer också att titta på hur vårdpersonalens erfarenheter av att möta hbtq-flyktingar ser ut – vilka utmaningar möter de i sitt arbete och vad ser de för utvecklingsmöjligheter? En annan forskningsfråga handlar om hur utbildningen kan förbereda blivande vårdpersonal på att möta hbtq-flyktingar.

Förutom forskarna ska både hbtq-flyktingar och vårdpersonal ingå i teamet.

– Projektet är unikt i och med att vi samarbetar nära med målgruppen. Tanken är att representanter som själva har flyktingbakgrund och de som arbetar i vården kanske ser saker som vi forskare missar.

Datainsamlingen sker genom individuella intervjuer, gruppdiskussioner och enkäter.

– Jag hoppas att projektet ska generera kunskap som utvecklar vården och samhällets funktioner, så att hbtq-flyktingars möjlighet att hantera sin situation stärks och att deras hälsa förbättras, säger Tommy Carlsson.

Projektet genomförs i sam arbete med Röda Korsets kompetenscenter för tortyr- och krigsskaderehabilitering. Frida Johansson Metso hoppas att forskarna ska landa i behandlingsrekommendationer om hur vården kan bygga tillit hos personer som har varit utsatta i alla sina mänskliga relationer.

– Det gör att andra människor är det som är farligt. Vi behöver förstå det, och hur genomsyrande det är, säger hon.

Det behövs även psykosocialt stöd i form av sociala sammanhang. Patienterna själva upplever också att behovet av ökad kunskap om deras situation är stort.

– De berättar att de behöver bli mötta med en större öppenhet. Att vårdpersonal, i stället för att ta saker för givet, ställer frågor, som: ”Hur är det för dig som transperson från just det här landet?”, avslutar Frida Johansson Metso.

Text: Jennie Aquilonius